Det sägs att fler tror på Obama än på Jesus!?
Eller nåt liknande sa Mona Sahlin i SVT Rapport vid 19.30 igår kväll.
SVT lät sina reportrar (som i sin tur var utplacerade i bl.a. Kina, Ryssland, Jordanien och några andra länder) ge en bild av hur folket i respektive land/område såg på den nyvalde Barack Obama.
Som det varit sedan länge, gav media en bild om att majoriteten föredrar Obama.
En bild visades på en man som grät i en folksamling... SVT reportern pratade samtidigt om att folk grät av lycka.
En fråga som kom upp i mitt huvud såhär i efterhand: Hur vet vi att mannen grät av lycka?
På den frågan finns nog inget svar,om inte personen eller någon som frågar personen kommer ut med det.
Kanske grät han och flera med honom för att McCain inte vann?
Kanske grät han för den politik som kommer att föras av Obama-styret?
Men vad media säger är ju sanningen, eller hur? Så självklart var det ju så att han grät av glädje.
Obama har hyllats av Svensk och Europeisk media. Folk har indoktrinerats att det bästa för USA är Demokraterna, och
ännu bättre att landet styrs av en mörkhyad.
Jag har inget emot mörkhyade, men visst kan man fundera på om hans hudfärg gett honom någon medvind?
Det är ju unikt med en mörk president i USA. Den amerikanska drömmen har gått i uppfyllelse.
Jag tror att folk även tror att det ska bli en annorlunda politik, en bättre politik och en fredligare värld.
Det första jag tänker på är de medborgerliga rättigheterna som afroamerikanerna fick USA i förra århundradet.
Det som amerikanarna kunde åstadkomma med en blekhyad i styret då, måste ju vara mindre i jämförelse med vad de kan åstadkomma med en mörkhyad i styret idag.
Folk sätter sitt hopp till människor. Igen.
Att sätta sitt hopp till människor (oavsett ras) och människoskapade organisationer har väl aldrig lyckats i längden (Hitler, Stalin, Mao, Hamas, Fatah, m.fl.).
Och jag har inga stora förhoppningar för en bättre värld med Obama som president.
Den här världen går mot sin undergång, så jag väljer nog att ha min förtröstan, tro, tillit, hopp i Gud som varit trofast i evighet till skillnad mot makter som rest och sedan fallit. Gud består. Han är den fasta klippan där jag lever livet och kan se ljust på framtiden, fastän världen är i mörker. Och jag gör som Martin Luther sa "Om Jesus kommer imorgon, så planterar jag ett äppelträd idag". Dvs, jag fortsätter källsortera och ta mitt ansvar på olika sätt för att, om man nu kan uttrycka det så, ge jorden vård i livets slutskede.
SVT lät sina reportrar (som i sin tur var utplacerade i bl.a. Kina, Ryssland, Jordanien och några andra länder) ge en bild av hur folket i respektive land/område såg på den nyvalde Barack Obama.
Som det varit sedan länge, gav media en bild om att majoriteten föredrar Obama.
En bild visades på en man som grät i en folksamling... SVT reportern pratade samtidigt om att folk grät av lycka.
En fråga som kom upp i mitt huvud såhär i efterhand: Hur vet vi att mannen grät av lycka?
På den frågan finns nog inget svar,om inte personen eller någon som frågar personen kommer ut med det.
Kanske grät han och flera med honom för att McCain inte vann?
Kanske grät han för den politik som kommer att föras av Obama-styret?
Men vad media säger är ju sanningen, eller hur? Så självklart var det ju så att han grät av glädje.
Obama har hyllats av Svensk och Europeisk media. Folk har indoktrinerats att det bästa för USA är Demokraterna, och
ännu bättre att landet styrs av en mörkhyad.
Jag har inget emot mörkhyade, men visst kan man fundera på om hans hudfärg gett honom någon medvind?
Det är ju unikt med en mörk president i USA. Den amerikanska drömmen har gått i uppfyllelse.
Jag tror att folk även tror att det ska bli en annorlunda politik, en bättre politik och en fredligare värld.
Det första jag tänker på är de medborgerliga rättigheterna som afroamerikanerna fick USA i förra århundradet.
Det som amerikanarna kunde åstadkomma med en blekhyad i styret då, måste ju vara mindre i jämförelse med vad de kan åstadkomma med en mörkhyad i styret idag.
Folk sätter sitt hopp till människor. Igen.
Att sätta sitt hopp till människor (oavsett ras) och människoskapade organisationer har väl aldrig lyckats i längden (Hitler, Stalin, Mao, Hamas, Fatah, m.fl.).
Och jag har inga stora förhoppningar för en bättre värld med Obama som president.
Den här världen går mot sin undergång, så jag väljer nog att ha min förtröstan, tro, tillit, hopp i Gud som varit trofast i evighet till skillnad mot makter som rest och sedan fallit. Gud består. Han är den fasta klippan där jag lever livet och kan se ljust på framtiden, fastän världen är i mörker. Och jag gör som Martin Luther sa "Om Jesus kommer imorgon, så planterar jag ett äppelträd idag". Dvs, jag fortsätter källsortera och ta mitt ansvar på olika sätt för att, om man nu kan uttrycka det så, ge jorden vård i livets slutskede.
