Fredspris
Då har Nobeldagen åter kommit. Jag är inte bjuden i år heller och får nöja mig att beskåda detta via dumburken i vardagsrummet med en (grovt översatt) jambon & Betterave potagère salade-sandwich (skink och rödbetssallads-smörgås). Detta har såklart väntat på sig till själva banquetten. Och nu har festen börjat. Bordsdam struntar jag i. Lägger mig stilrent på soffan som om det var en divan och skålar med min alcoolsans (läsk). Låt middagen börja!
Trevligt, tänk om man fick vara där. Vilken upplevelse.Men tänk att det är som en skuggbild av något kommande större. Jag har ju ännu en gång inte fått se den rätte att mottaga fredspriset.
Ja, men visst, de har ju arbetat för miljöns skulle och tagit sitt ansvar som rådare över skapelsen. De har bl.a. spridit varningar om en döende jord och effekten av våra missgärningar mot den. Så inget illa om dem.
Men den sanne Fredspristagaren har inte dykt upp.... ännu.
När han kommer så kommer man inte behöva dela ut någon mer fredspris. Han kommer nämligen åstadkomma en säker Fred för all framtid. En fred som han redan lagt i människors hjärtan, människor som mottagit honom i tron. Vem har åstadkommit något liknande? Ingen. Och han som kommer är Jesus. Han är Fredsprinsen. Guds Fredspri(n)s. Och på hans middag har jag fått inbjudan, och jag har inga planer om att frånvara. Det kommer vara galant!
